Dags att sova?

Nu börjar klockan bli mycket, och det är snart dags för mig att gå å sova. Men täntke att jag slänger in några rader här^^ Idag, när jag hade slutat, kanske nån timme efter det ringer anneli från jobbet och frågar om jag kan jobba lite extra på fredag, för Maggan inte skulle jobba då, och tydligen är jag den enda som kan maskinen på dollar? :S Mycket skumt eftersom att jag är bara sommarvikarie, någon av de ordinarie borde väl kunna den! det tycker jag är lite skumt :S Nåja, jag sa hur som att ja kan hjälpa till min bara till ett, halv två cirka för jag ska till Kiruba och hämta syster som kommer med flyget^^

Ja, på fredag, ska jag då städa dollarstore med Bea, sen tar vi bådas områden tillsammans, som jag fatade det? Jag är lite smått nervös inför det, nu när jag inte riktigt städar på samma sätt som hon, jag gjorde det tidigare, använde typ 6-8 moppar på varje ställe, men nu damsuger jag överallt och använder en mopp, för den blir inte lika skitig då, men frångan är vad hon tycker om den metoden. Men ärligt har jag inte mycket till val, när det knappt finns några moppar :S

Ah, vad tråkig jag är som bara pratar om jobbet, men jag är så jävla trött på det hela :/ Bara tre veckor kvar nu, SEN, Skola. . . Tjoo ho! <--? Eh!

Jag har varit lite sen på morgonen de senaste dagarna, måste bli bättring till imorgon!

God Natt!

Lite tid och ork till annat än sova, äta och jobba :/

Nu har jag tänkt blogga ett bra tag, men jag at bara glömt det sen eller så händer det som i onsdags när jag skulle sätta mif för att skriva ett litet inlägg, datorn total haverera:P så, nu sitter jag här igen, men för första gången så skriver jag! iställer för att ta en liten tupplur eller så^^

Jag tänkte lägga in lite bilder, men det orkar jag inte med just nu så det får vänta. Men jag har räknat, och varje dag de senaste veckorna har jag städat minst 15 toaletter/dag vissa dagar ännu fler, räkna till 23 här nån dag tror jag:P

nåja, jag titta in på Malin blogg just och fick mig en trevlig liten överraskning:P Skitkul! XD

Jag vet att det var något speciellt jag tänkte skriva om här, men jag har då glömt vad det var. Jag har inten energi att tänka nå mer, bara jobbar och jobbar, även om jag slutar tidigt vissa dagar men man är ändå helt slut i huvudet :P det ä rganska roligt att jag klagar så mycket över jobb när jag frivilligt tackat ja :P Nu ska jag jobba 12 skift vara ledig två dagar sen jobba tolv igen. och de två dagarna jag är kedig hade jag så gjärna velat åka till Pite för PDOL men syster kommer hem då (mycket ovanligt), så jag vet inte om jag kan :/ sen fråga min chef nu om jag skulle kunna jobba de där två dagarna :O mina enda två lediga dagar i juli typ, jag sa att gärna inte, bara om det verkligen är kris och det inte finns någon, hon sa att det var det men skulle kolla lite. Ja menar hon kan ju inte förvänta sig att jag ska jobba 26 dagar i streck? är man inte slut mentalt efter det, då jävlar är man strong!

Idag var min femte dag, bara sju kvar nu! Imorgon åker vi halv sju till aitik, så lite sovmorgon blir det iaf^^ (dock bara ca 45min)

Hare gött!

Even if I'm not alone, sometimes I feel lonely.

Även om jag har människor omkring mig för det mesta har en känsla av ensamhet krypt mig närmare och närmare den senaste tiden. Jag vet inte riktigt vad den betyder eller vaför just den vill komma mig så nära. Men en sak vet jag och det är att jag defenitivt inte gillar den känslan och jag vill att den ska försvinna långt bort och bara lämna mig ifred. Iblan blir den så påtaglig och stark att jag till och med mår dåligt, och så blir jag förbannad för jag inte föstår varför jag ens ska behöva känna så.

Ibland då de stunderna blir som jobbigast gör det ont, och jag har varit med om smärta ska jag säga er, men den här smärtan förstår jag inte den gör ibland mer ont än både ett avslitet korsband och ett brutet ben:/

Nå, jag vet inte heller hur jag ska få den att försvinna, ibland är den som försvunnen, men sen dyker den upp igen som dåligt väder, men det är ju bara att lägga fram ett leende så mår man bra igen? Oftast fungerar det, men inte när jag är ensam. Så länge jag är omkring folk och den lyckas tränga sig fram är dett lätt att trycka tillbaka den för stunden :D

Är bara så rädd att om jag inte gör något åt den så kommer den bara att växa sig större och starkare som det mesta gör med tiden, och jag är lite rädd för att den kommer dra ner mig i någon djup avgrund vars jag aldirg kommer ´komma upp ifrån.


Ah! Vad sitter jag och pladdrar om egentligen! En stund av svaghet kanske, men det är ganska lätt att skriva här, då har man fått det ur sig och set är ändå inte så många som lyssnar, för jag hatar att prata om sånt, och avara på frågor:P då känns det som att känslorna alltid ska krypa fram och visa sig, det räcker väl att få vara glad och släppa fram de så sällan som möjligt, eller? :D


Nåja, dags att göra något innan det här går för långt. Glädje kom och besök mig nu en stund^^