"Ogillar"

Jag ogillar starkt denna "trend" att må dåligt! Ja vet det är fel att säga trend, för de som mår dåligt gör ju inte det för att alla andra gör det, det är väl något vi helst undviker. Men det känns inte bra det här. Det är liksom en gnagande känsla. Den kommer bara närmer inpå, och inkräktar på min perfekta värld i optimism.

-Så jag ska stanna i min lilla värd där jag mår bra!

. . .

Men det tänket funkar inte nå mer! Hur hjälper man en vän som mår dåligt? Det funkar liksom inte om jag stannar i "min värld"? Det är svart att förstå ibland, och då hjälper det inte att säga "Det löser sig", "Det går bort med tiden". Eh! Men vad gör man under tiden?! It's Hard, It's Hard! Det kommer alltid solsken efter regn! Visst!, men i väntan på solen, när mörkret kommer närmre! Vad gör man för att mörkret inte ska sluka dem med hull å hår! Hur dödar vi monstren i skuggan som bara väntar under sängen för att ta dem?

Jag tror att det har funkat så bra för mig, mest för att jag inte tänker så mycket tror jag^^ Det låter inte speciellt smart att säga så, men att överanalysera, gå i oro och annat, jag vet att jag skulle bli galen direkt! Men när det väl kommer till krita går det inte att undvika kanske!

"But if I don't stay happy, Who will?"